Torrö, dag 1
Lördag, Jag, mamma och vargen packade bilen och rullade iväg ner till den sydöstligaste delen av Östergötland för att vandra. Vi åkte till Åsvikelandet, ett naturreservat och parkerade bilen, sen promenerade vi 6km till Ulla på Torrö som hyr ut en lotsstuga på en udde. Fick nyckel och en 5 liters vattendunk av henne innan vi fortsatte vandra till våran lilla stuga. Väl där vart vi glatt överaskade över hur det såg ut, underbart läge, utsikt mot öppet hav, kobbar i vattnet och öppna ytor. Det är livskvalité...
Här är Lotsstugan på Torrö, band direkt fast Kaitaq i löplinan så han fick reka läget och vi kunde packa upp, bädda och fixa iordning lite.
Ja, vädret såg inte så lovande ut när vi kom dit kan jag säga, mööörka moln precis över stugan, men men vi har ju som sagt en stuga.
Kaitaq tar rollen som första vakt och kollar runt på våran egna udde, tror han njöt ganska mycket!!
Ner för ett svalkande "dopp" och lite dricka, får passa på att dricka havsvattnet då vi inte har så mycket vatten i dunken. Men inte Kaitaq emot, fint rent vatten som dessutom är mycket godare (enligt Kaitaq).
"Ovädret" höll ju inte i sig allt för länge, dem mörka molnen drog förbi oss och solen kom fram igen, precis när vi var påväg upp från "doppet".
Ja vilket håll ska man gå, haha vi vart lite skärrade av att se det här när vi var påväg till stugan men sen ville vi kolla vad det var för "Ödekyrkogård"
Kaitaq läser vad som står på informationstavlan, så nu har vi koll på läget.
Det var tydligen sjöfararnas kyrkogård, där dem byggde mur runt för att skydda sig i en liten vik. Intressant!!
Underbara ljung överallt, ja alla vi uppskattade ljungen. Blir ju så fint på bild också, här med min vilda diamant.
Visst är han underbart vacker
Drickpaus såklart, om Kaitaq fick bestämma så skulle han bada, simma och dricka hela tiden. Men det fanns det restriktioner på eftersom det bara var 14 grader i vattnet.
Ni förstår, det var dem här små pinnarna, träden och stenarna med orange markering som vi följde. Hela vägen från parkeringen. Det är ju såklart östgötaleden.
Älskade mor och varg, här njuter dem av utsikten..
Sen ändrades stämmningen drastiskt, vi kommer och går med kaitaq framför oss typ 15m när vi ser (vad vi tror är) en madrass av något slag, sen går Kaitaq fram å "doppar" nacke och hals i det där äckliga och då förstår vi såklart att det är en död äcklig rutten fisk stor som ett as. Och fy helvete vad det stank och ja.... vad vargen stank. Måste till hans försvar säga att han aldrig rullar sig i äckliga grejer och det märktes för såfort han "doppat" nacke och hals i fisken så drog han av sig på berget, sen harklade han sig (som om han själv tyckte det stank), hoppade ner i vattnet och doppade på riktigt hela huvudet för att försöka tvätta bort det där äckliga. (dock utan resultat).
Själv försökte mamma och jag förbrilt gnugga bort det med ljung och vitmossa i vattnet, men det försvann inte alls (varken lukt eller färg)...
Då försöker han själv igen att få bort det där äckliga..
Shit vad han höll på, och vi tyckte faktiskt väldigt synd om honom för att han verkligen ångrade sig till tusen, stackars liten ulv.
Har jag sagt hur underbar natur det var på vår udde, här är det någon som ställt upp stenar på varandra, och det var otroligt jobbigt att få upp dem igen (efter att Kaitaq dragit ner dem...)
Nu sköt vi lite på regeln att inte simma i det kalla vattnet, vi ville ju få bort både färgen och lukten från kadavret, så kasta pinne i havet så han simmade efter..
Tror ni det gick då? Nae, här är han fortfarande brun och stinker...
I lotsstugan hittade vi dock en liiiten flaska med liiiite diskmedel kvar så tog en balja med vatten, en svamp och diskmedlet och gnuggade, och gnuggade, och gnuggade lite till. Tillslut var färgen borta och liiite lukt var kvar. Här vaktar han grillhinken och njuter av att va någorlunda ren i alla fall.
Medans elden kom igång så satte sig mamma och jag på bänken och avnjöt lite fanta och chips, underbart
Här är middagen, kaprock med lax, potatis, purjolök, tomater, dill m.m. Man gör ett litet knyte av folie och lägger på elden, otroligt gott och lätt om man är ute.
Vääääntar på att det ska bli klart...
Mamma fixar middagen, Kaitaq håller koll så allt går rätt till och jag, ja jag njuter av utsikten. Perfekt arbetsfördelning enligt mig...
Får man tigga? Om man frågar Kaitaq så är svaret enkelt, inte inne men ute..
Intressant det där med andra vandrare, fåglar, båtar, vågor och annat kul som händer på udden..
Fina, fina Kaitaq. Han är så otroligt fin och härlig att ha med sig på sånna här äventyr, och så passar han så bra in i naturens alla färger, framförallt i skärgården.
Nu på kvällskvisten så drog dem mörka molnen in igen över våran stuga.
Kaitaq tar det lugnt och njuter av friheten medans vi diskar av bestiken.
Förstår ni vad jag menar med att han passar in så bra i naturen?
In i stugan när regnet kom, mamma och jag käkar onyttigt och spelar kort medans kaitaq ätit ben och hoppade upp i sin alldeles egna säng.
Efter regn kommer.... Regnbågen!! Underbart vackert mot havet och allt!!
skriven
Hej Linnea.... Visst är det fint där ute. Verkligen en plats för att fylla på energi.
Vill bara rätta dig om " den äckliga fisken" det är en död säl och vi gick också förbi den när vi var där. Jag har anmält den till länstyrelsen.
Kram Katarina