Sedan Kaitaq var 7månader så har jag haft det supersvårt med han, ni kanske inte visste det här så därför jag vill berätta om det om det kan hjälpa andra hundägare.
Kaitaq var 7 månader, jag och Ebba var påväg upp till Idre med tåg för att ställa ut Kaitaq. Min lilla varg ligger och sover under vårat bord (vi var ensamma i vår vagn), sen rätt vad det är så flyger det in en stor amstaff hane in under vårat bord, rakt på Kaitaq som ligger och sover. Såklart så var det en fyllgubbe som kom hasandes i andra änden på kopplet och gjorde inte så mycket mer än att dra i kopplet och ropa: Tiger, kom nu!!
Den här händelsen satte djupa spår i Kaitaq, han har ända sedan den dagen i september 2012 varit osäker vid hundmöten, han visar det genom att morra och göra utfall mot hundarna. Värst är det när man möts på en trång väg när han känner sig trängd. Det brukar funka bra med hundar som faktiskt låter mycket men dem som är tysta har han svårt för. Ögonkontakt från andra hundar ser han som ett hot. Tack vare allt det här så märkte jag att Kaitaq bara använde sin syn när han mötte hundar, han kollade/stirrade på dem (då uppfattade han inte vad det var för individ).
Jag har kämpat, tränat och slitit så mycket över det här, har känt känslan av att ge upp, omplacera han till uppfödaren igen, gå till coacher m.m och inte en enda gång satte jag mig ner och skrev ner positiva/negativa egenskaper hos Kaitaq, inte en enda gång. Om jag bara hade gjort det så hade jag märkt att Kaitaq bara hade en enda negativ egenskap: osäkerheten vid hundmöten, resten var ju bara positivt.
Men jag kämpade på och tränade med Kaitaq, tänkte att det är dem små stegen som räknas och att jag inte får fokusera på dem negativa egenskaperna.
Så igår var jag hjälpinstruktör på brukshundklubben igen, men den här gången skulle jag ta med Kaitaq och gå som "kursare" istället. Kändes som om nerverna var utanpå kroppen när jag satt i bilen påväg dit men så fort jag gick ut ur bilen så skakade jag av mig allt.
Det var över ett år sen sedan Kaitaq var på bruksan, så han var riktigt stirrig i början, skulle lukta överallt, kollade på allt och alla. Men tillslut gick jag ner på planen och började köra lite kontaktövningar och en kort skogspromenad och tillbaka till parkeringen sedan. Kursen började 18:30 och dem kom 5hundar till våran kurs, alla helt okända för Kaitaq. Utöver det så är det även valpkurs, rallylydnadskurs, IPO-folk och lydnadsfolk på planen så det var fullt. Kaitaq var superduktig, han brydde sig ingenting alls om dem andra hundarna, Kaitaq hade full koll på mig hela tiden och vi hade jättebra kontakt. Hela kvällen på tre timmar gick underbart bra, körde inkallning mellan alla hundarna, sitt stanna kvar bredvid alla andra, platsliggning mellan alla andra hundar, fortgående, möte med hund på skogsstig, möte med hund och ägarna skulle hälsa på varandra med hundarna sittandes på sin vänstra sida. Allt det här gick perfekt och när jag satt i bilen hem så tänkte jag efter att nu när det här "beteendet" börjar försvinna så har jag en alldeles perfekt hund. Min alldeles egna Husky, min vilda diamant, MIN Kaitaq!!!
